_ sökande
_ frustration
_ reflektion
Det fick mig att minnas en artikel i tidningen Filter (#22:2011) jag läst för ett tag sen som handlade om just frustration och där en psykolog i en intervju talar om hur även vuxna hamnar i så kallade trotsåldrar precis som barn. Trotset (att bli frustrerad eller riktigt förbannad utan att riktigt veta varför eller på vad) är alltså något som är genomgående för alla omvälvande perioder i livet. I artikeln ges exemplet om barnet som skall lära sig att gå och som finner det väldigt frustrerande att inte lyckas, men att det är just frustrationen och motståndet som skyndar på och blir drivkraften för barnet att vilja lära sig och gå vidare. Likadant är det för vuxna, det vill säga, frustrationen är bensinen i vår motor.
Under dessa utvecklingsperioder sover en dåligt och blir irriterad över att en måste hantera att andra än en själv kontrollerar situationen. Du drömmer också mer än vanligt eftersom utvecklingsfaserna är så intensiva att dagens timmar inte räcker till (något som jag kan relatera mer och mer till då detta och tidigare arbeten initialt pågått i mitt huvud). Drömmarna är också en del av den reflektionsprocess som pågår i dig när du befinner dig i en utvecklingsperiod för som vuxen hanterar en sitt trots lite mognare än vad kanske ett barn skulle göra. Vi gör det vi måste, stannar upp och reflekterar. Psykologen i artikeln menar att detta är mycket viktigt och är något som en måste får göra eftersom vitsen med trotsperioderna är att vi skall komma fram till vad vi tror på. Vidare menar denne att en bör försöka se det positiva i det jobbiga även om det är svårt, för trotset leder faktiskt vidare till någonting väldigt bra, även om det är jättefrustrerande när vi är mitt uppe i det. Och det är väl just det jag håller på med just nu, stannar upp och reflekterar för att genomgå en process. Stanna upp och se mig själv i den där smeten.
Det tar tid att lära sig nya saker.
Tid. tid. tid. tid.
tick tock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar