Kakofoni/Eufoni - ljudinstallation

Kakofoni/Eufoni - ljudinstallation, Elin Karlsson, Högskolan för Design och Konsthantverk, 2015

Daughters of Decayed Tradesmen

Daughters of Decayed Tradesmen, 2013 from Brody Condon on Vimeo.

Ref

Här är en källa som jag ofta återkommer till då en där kan finna en hel del spännande och inspirerande grejer relaterat till ljud.

http://www.everydaylistening.com/

Kakofoni/eufoni

Vad gör jag? BVKFG1 - Samtidskonst som pedagogisk handling

Summerar återigen

Under processen med det konstnärliga gestaltningsarbete som föranledde har mitt fokus legat mellan görandet, reflektionen och den så kallade färdiga produkten. Jag har genom det gestaltande och undersökande arbetet fördjupat mig i reflektion som en metod för att tillskansa sig kunskap samt försökt finna metoder och teorier för hur jag kan använda mig av den i min kommande profession som bildlärare.

Gestaltningsprocessen

Eftersom tiden för gestaltningsarbetet var kort bestämde jag mig inledningsvis för att inte definiera eller sätta upp alltför snäva ramar för vad jag skulle arbeta med eller mot för att inte låsa mig, så som jag gjorde i föregående gestaltning. Istället bestämde jag mig för att försöka lita till processen, mina impulser och tankar under arbetets gång för att sedan se vart det bar. Något som jag upplevde som svårt då jag ofta blir självkritisk, men för att lugna mig själv började jag med att påminna mig själv om processens olika stadier så att jag enklare skulle kunna lita till den. För att komma igång samlade jag sedan bildinspiration och skrev tankekartor. Ur det kunde jag se att den mänskliga kroppen var temat jag ville börja min undersökning i och satte igång, både handgripligen med olika material (som till exempel hår, salt och lim) och research på nätet, att försöka närma mig kärnan. Något som blev svårt då min koncentration på grund av tidspress och olika yttre faktorer, var svår att finna vilket gjorde det än svårare att hitta exakt vad det var jag sökte. Men så efter att ha läst om navelns bakterier, som är lika individuella som ett fingeravtryck, fastnade jag för naveln och började fördjupa mig vidare i den, bland annat genom gipsavgjutningar av både min egen och andras navlar (se bilaga 2 & 3).

Efter att ha gjutit en mängd navlar ville jag ta mig vidare eller i alla fall försöka teoretisera och reflektera kring vad jag gjort på ett mer djupgående sätt eftersom jag känt att det saknats. Reflektionen nämns som en av de viktigaste ingredienserna för att ta sig vidare inom det gestaltande arbetet, dock var den något jag hade väldigt svårt att hitta denna gång. Men så i samband med navelavgjutningarna dök begreppet navelskådning upp, det vill säga inåtvänd tankeverksamhet, vilket passade mig utmärkt. Ordet navelskådning används i dagligt bruk som något nedsättande men jag såg det genast som en bra metod att närma sig reflektionen och fördjupningen som jag var ute efter. Därför försökte jag omfamna navelskådningen och stänga av det yttre bruset och se vart det bar. Jag lämnade således gipsavgjutningarna bakom mig för att ge tid till reflektion.

Under detta skede i processen upplevde jag att jag inte gjorde något eftersom det mesta hände uppe i mitt eget huvud utan att manifestera sig i något fysiskt material. Kanske uppkom tvivlet och de tankarna för att jag upplever att det från utbildningens sida förmedlas, trots att vi arbetar processbaserat, vikten av att arbeta mot en fysisk slutprodukt (precis som ute i övriga skolverksamheten). Att då inte ha något fysiskt material, har du då arbetat? Den största utmaningen arbetet igenom har därför varit att uppvärdera mina upplevelser och tankar som någonting värdefullt samt att lita till processen. Att se att jag faktiskt via reflektionen tagit vara på min tid. Svårast var att verbalisera för mig själv och andra vad det var jag höll på med men genom att läsa diverse teoretisk litteratur samt återkoppla till tankekartor och det jag skrivit på bloggen fick jag en bra översikt. Dock var det reflektion och tid till den som var det viktigaste för att nå dit. Jag försökte sedan hitta någon sorts gemensam nämnare mellan de spår jag arbetat med för att på så sätt försöka sammanfatta och komma fram till hur jag skall presentera mitt resultat, både som konstnärlig gestaltning och här i denna uppsats.

När det gäller objekten kom jag fram till att jag först hade försökt förstå kroppen genom att abstrahera delar av den genom att bryta ned dessa i mindre lätthanterliga bitar. Istället för att beskriva kroppen valde jag att tala om den utifrån resterna och spåren den lämnade på objekten och som övriga rester genom att de har varit i intim kontakt med mig. Där fokus i arbetet med dem legat mellan görandet (processen) och den, så kallade, färdiga produkten.

Då arbetet tagit steget bort från de fysiska objekten och närmre reflektion och inre processer blev min nästa utmaning att på något sätt försöka hitta en möjlig presentationsform för detta. Jag våndades länge med hur jag skulle gå tillväga och hur jag skulle presentera och förmedla min reflektion (eller reflektion i vidare mening) i en utställningskontext. Det var först efter ett handledningstillfälle, där jag luftat min oro över att sakna ett fysiskt material, som jag började leka med tanken att presentera ingenting, eller i alla fall damm som en representation av inget (och allt). Dock märkte jag snart att det inte heller var rätt väg för mig och gick in i textskrivandet utan att ha någon formulerad idé gällande gestaltningen. Dock försökte jag hålla mig lugn i det och även här lita till processen och att textskrivandet och litteraturläsningen skulle hjälpa mig att nå dit, vilket de också gjorde.

Vad bidde det då?

Under den senaste tiden har det varit alldeles för mycket i mitt huvud och på tok för mycket yttre prestationskrav att jag känt mig vilsen, både i mig själv och i mina tankar. Vad jag inte sagt tidigare och som jag känner fattas i summeringen av gestaltningsprocessen i min text och här på bloggen är att jag inte talat om att jag, som något sorts performativt inslag (utan att i stunden vetat varför eller vad det skall bli), spelat in ljud arbetet igenom. Det är alltifrån samtal, handledningstillfällen och störningsmoment i min vardag. Jag har inte känt att det varit okej att nämna eller använda det materialet, speciellt inte inspelningarna från handledningarna eftersom jag inte talat om för de inblandade att jag spelat in. På ett sätt har de känts privata och som en hemlig tårtbit jag velat behålla för mig själv. En liten, liten del som jag haft kontrollen över. Det har känts oetiskt på ett annat (så här i efterhand). Men nu känner jag att jag inte kan gå runt det längre. Det är heller inte förs nu, med tid till eftertanke bla, som jag har kunnat lägga den här sista pusselbiten och få den att passa in i helheten. 
Kort kan sägas (och försäkra) att det inte kommer höras vem eller vad jag spelat in eftersom jag försökt skapa något rogivande och meditativt ur ett sammelsurium av störningar. Jag vill inte säga för mycket än men sammanfattningsvis  har jag valt att göra ett ambient ljudverk, vilket känns som ett bra sätt att förflytta en betraktare i tid, rum och tanke. Jag håller i skrivande stund på att formulera och pröva mig fram med olika ljud för att se vad som fungerar bäst i sammanhanget och som förmedlar det jag vill. Jag tänker mig att det är ett verktyg och ytterligare en metod att skapa tankero. Jag tänker mig att det är ett verktyg och ytterligare en metod att skapa tankero, som en återkoppling till min text och problemformulering.

Polletten trillade äntligen ner

Som rubriken skvallrar om så har det under "julledigheten" trillat ner en pollett i fråga om vad jag skall presentera för något, gestaltningsmässigt alltså. Konstigt nog var jag inte alltför stressad över det men det känns likväl för jädra skönt att äntligen ha kommit dit. Och det skedde via uppsatsen. Ge och ta, sådär.
Jag vill inte avslöja alltför mycket men jag har bestämt mig för att arbeta med ljud. Det är en tanke som blaskat med vid sidan av under hela arbetet men som inte fått utrymme eller passat in förs nu. Stay tuned! Tills vidare fortsätter skriveriet. Har fokus på annat håll så det är svårt att fokusera men det går i varje fall sakta men säkert framåt så jag hoppas kunna få ihop något.

(Hoppas det går bra för er andra och att ni hade en välbehövligt ledighet)

Vilsekommen

Som rubriken avslöjar så känner jag mig just nu väldigt vilsen i vad det är jag håller på med. Skrivandet går sådär eftersom jag inte riktigt är klar över vilken väg det är jag vill gå med gestaltningen och då i förlängningen också uppsatsen. Är det kroppen med de gjutna navlarna eller är det reflektion och tid? Eller kanske ingenting/damm och ickemateria? Fast å andra sidan är ju damm faktiskt någonting, det är flera saker, delar och rester av något som vi inte längre kan identifiera. I varje fall känns det, när det gäller gestaltningen, att jag mest har damm eller ja ingenting eftersom det mesta skett uppe i mitt eget huvud och inte kommit ut i någon fysisk form. Har en fortfarande gjort någonting då, om en "bara" reflekterat menar jag? Kan en bli bedömd på det och hur tänker jag att jag skulle bemöta det i mitt eget klassrum? Är process och slutprodukt skilda från varandra? Ibland upplever jag det som att de är det, eftersom det alltid skall bli något. Om det där något är något som en lärt sig (kunskap) eller kommit till insikt om via tanken har en väl ändå gjort något? Men hur skall jag förmedla och gestalta mina tankar och lärdomar? Kan en presentera ingenting? Jag hade ett väldigt bra handledningstillfälle på min kvällskurs igår som gav en del samt några bra referenser med konstnärer som arbetat med "ingenting". Men fortfarande vet jag inte hur jag skall ta mig vidare. Jag har ju navelavgjutningarna som är ett fysiskt material men det är något med dem som gör att jag känner att de inte är vad jag vill åt just nu.

i dagsläget känns det nästan lite som i Kejsarens nya kläder, "vad bidde det då då?" Ja, vad bidde det egentligen?

Nu kanske jag låter jätteuppgiven men det är jag inte, jag försöker hålla mig optimistisk, och jag vet att jag måste reda ut alla frågetecken för att ta mig vidare.

Ref:
Pilvi Takala

Bli en diamant

»Vad är damm?«. Svaret: »en blandning av döda insektsdelar, flagor av människohud, revor av tyg och andra oangenäma material«. Dammet i ditt hus, fortsätter duon, »är ett medicinskt problem därför att det fungerar som ett hem för hela populationer av mikroskopiska dammkvalster som äter mänskliga hudpartiklar, utsöndrar avföring 20 gånger om dagen och producerar en ny generation var tredje vecka«. Här finner vi en av dammets dikotomier: det är på en och samma gång gott och ont, såväl spindeldjur som solnedgång, både venerisk sjukdom och vaniljsocker. På engelska är damm (dust) en del av smuts (dirt), vilket definieras som »materia på fel ställe« - något som kan flyttas men som aldrig försvinner fullkomligt.

»Tänk dig ett glas balanserande på ett trappräcke i solskenet. Det ser kanske tomt ut, men tumlande inuti det glaset är 25 000 mikroskopiska dammpartiklar - minst«. Vad är de partiklarna? »Lite av allt möjligt på jorden. Ena minuten är de små korn som skrapats bort från Saharas sand och osynliga kamelhår. Så byter vinden riktning, och du är omgiven av sporer från skogssvampar och fragment av torkade violer.« http://www.magnuslarsson.com/architecture/damm_david_maisel.asp

Tankekarta

Summerande blogginlägg (igen, fast mer)

Vid gestaltningsstart bestämde jag mig för att inledningsvis inte definiera vad jag skall arbeta med eller mot för att jag inte skulle låsa mig så som jag gjorde förra gången, istället bestämde jag mig för att försöka lita till mig själv. En sak som jag upplever mycket svår då jag ofta blir självkritisk, så jag inledde med att fundera på vad jag ville ha ut av gestaltningen och påminde mig själv om processens olika stadier. För att ta mig vidare samlade jag sedan bildinspiration och skrev tankekartor. Ur det kunde jag se att den mänskliga kroppen var temat jag ville undersöka och började både handgripligen med olika material (lera, salt och lim) och research på nätet att försöka närma mig kärnan. Genom att ha läst om navelns bakterier, som är lika individuella som ett fingeravtryck, fastnade jag för naveln och började fördjupa mig vidare i den, bland annat genom att gjuta av både min egen och andras i gips.

Begreppet navelskådning, d.v.s. blicka inåt, dök upp vilket passade mig utmärkt vid tillfället då jag, pga. yttre faktorer, hade svårt att koncentrera mig, och försökte därför omfamna navelskådningen och gå in i mig själv, stänga av det yttre bruset och se vart det bar. Svårast var att verbalisera för mig själv vad det var jag höll på med men genom att återkoppla till tankekartorna och det jag skrivit i både anteckningsboken och på bloggen fick jag en bra översikt. Jag hade försökt förstå kroppen genom att abstrahera delar av den och brutit ned dessa i mindre lätthanterliga bitar för att skapa förståelse/kontroll/kunskap. Dock var det reflektion och tid till den som var det viktigaste för att nå förståelsen/kunskapen. Jag började då fundera på hur det ser ut i skolan där koncentration kan vara svår att uppnå för många samt hur en ser på vikten av att ge tid till reflektion för att kunna tillskansa sig kunskaper. 

Efter överlämningtillfället blev det mer och mer klart för mig att tid och reflektion nog var det jag övergått till utan att egentligen se det själv (även fast den gått bredvid hela tiden, se t.ex. detta inlägg), jag hade mest själv känt att jag var "klar" med navlarna men inte vetat hur jag skulle ta mig vidare. Något som jag ännu inte riktigt är helt klar över, i alla fall gestaltningsmässigt. Gestaltningen svävar nu fritt i luften och saknar fysisk form vilket jag grubblar kring för fullt för att ge den, fysisk form alltså. Kan hända att det blir en presentation i form av någon sorts dokumentation av tiden och reflektionen. Just nu är navlarna det enda faktiskt fysiska material jag har att arbeta med, förutom hårsamlingen, men kanske var bara navlarna ett sätt genom vilken jag kunde hitta tiden? Så kanske får de inte vara med. Vi får se. Jag hoppas kunna närma mig och utveckla mina tankar vidare genom uppsatsskrivandet och på så sätt finna en presentationsform som känns rätt. 

Sår ett frö

Så var skrivprocessen igång!

Jag har, för att kunna balansera på den tunna tid vi fått till arbetet, återigen kört på ett för mig tidigare vinnande koncept med SCHEMAT. Det vill säga, jag har för att göra tiden mer överskådlig för mig själv gjort ett, högst enkelt, schema över kommande veckors disponering av just min tid. Det känns bra för nu känns det lite mer som att jag har koll på läget och dagarna blir mindre abstrakta. Men schemaläggning av tid går lite emot det som jag spenderat förmiddagen åt att läsa om så jag känner mig också lite vilsen i tanken där. Dock känner jag ändå att schemat krävs för att jag skall få rätsida på alla tankar som far omkring.

Det känns också som att jag sår ett litet frö om Tiden då jag senaste veckan funderat en hel del kring det där med tid och reflektion/meditation för att nå kunskap/insikt. Och speciellt efter överlämningspresentationen så känns det som att tidsfröet vuxit sig lite lite större och mitt arbete kom att handla kanske mer om det, speciellt som efter att jag börjat läsa och tanketextskriva på uppsatsen. Vi får se vart det växer och bär.

Tid

Summering inför överlämning

Vid gestaltningsstart bestämde jag mig för att inledningsvis inte definiera vad jag skall arbeta med eller mot för att jag inte skulle låsa mig så som jag gjorde förra gången, istället bestämde jag mig för att försöka lita till mig själv. En sak som jag upplever mycket svår då jag ofta blir självkritisk, så jag inledde med att fundera på vad jag ville ha ut av gestaltningen och påminde mig själv om processens olika stadier. För att ta mig vidare samlade jag sedan bildinspiration och skrev tankekartor. Ur det kunde jag se att den mänskliga kroppen var temat jag ville undersöka och började både handgripligen med olika material (lera, salt och lim) och research på nätet att försöka närma mig kärnan. Genom att ha läst om navelns bakterier, som är lika individuella som ett fingeravtryck, fastnade jag för naveln och började fördjupa mig vidare i den, bland annat genom att gjuta av både min egen och andras i gips.

Begreppet navelskådning, d.v.s. blicka inåt, dök upp vilket passade mig utmärkt vid tillfället då jag, pga. yttre faktorer, hade svårt att koncentrera mig, och försökte därför omfamna navelskådningen och gå in i mig själv, stänga av det yttre bruset och se vart det bar. Svårast var att verbalisera för mig själv vad det var jag höll på med men genom att återkoppla till tankekartorna och det jag skrivit i både anteckningsboken och på bloggen fick jag en bra översikt. Jag hade försökt förstå kroppen genom att abstrahera delar av den och brutit ned dessa i mindre lätthanterliga bitar för att skapa förståelse/kontroll/kunskap. Dock var det reflektion och tid till den som var det viktigaste för att nå förståelsen/kunskapen. Jag började då fundera på hur det ser ut i skolan där koncentration kan vara svår att uppnå för många samt hur en ser på vikten av att ge tid till reflektion för att kunna tillskansa sig kunskaper.

Jag har ännu inte en klar formulerad didaktisk fråga men jag hoppas kunna närma mig den genom teorin och skrivandet. I nuläget vet jag heller inte hur jag kommer att presentera mitt verk eller hur det kommer att se ut men jag hoppas få klarhet i även det genom skrivandet (precis som förra gången). Jag försöker lita till processen även här och känner mig lugn i det. Till att börja med har jag dessa referenser:

- Kropp, kunskap och självuppfattning. Duesund, Liv. Liber Utbildning AB, Falköping, 1996

- Perception – hur människan tar emot och behandlar information från sin omgivning. Day, H. Ross. Wahlström och Widstrand förlag, Stockholm 1971

- Kognition och verklighet – Den kognitiva psykologins principer och konsekvenser. Neisser, Ulric. Wahlström och Widstrand, Stockholm, 1978

- Det kreativa ögat – om perception, semiotik och bildspråk. Lindgren, Bengt & Nordström, Z. Gert. Studentlitteratur AB, Lund, 2009

- Gruppsykologi – Om grupper, organisationer och ledarskap. Svedberg, Lars. Upplaga 4:5. Studentlitteratur AB, Lund, 2007

- Elevens värld – Introduktion till pedagogisk psykologi. Imsen, Gunn. Upplaga 4:7. Studentlitteratur AB, Lund, 2006

- Uttryck – Lärande, estetik och kommunikation #6:2014. Tema Tid. Lärarförbundet, 2014

Ref

Konstnären Jessica Harrisons skulpturer Handheld (Källa: http://www.ignant.de/2013/04/05/handheld/ )

Sculptor Jessica Harrison examines the relationship between interior and exterior spaces of the body. At first sight her work 'Handheld' is slightly disturbing. It's a collection of sculptures that seem to be made out of real, fleshy skin. Actually the sculptures are made using casts of the palms and backs of the artist’s hands.Ambiguous in scale and origin, the objects appear simultaneously part of the body but also rejected by it and you can't really figure out, if they belong to the body or not. Blurring these boundaries and limits of the body Harrison provokes questions about the shape of the self in relation to both the visual and the tactile body. Harrison states: 'it is not skin that outlines the interior of the body, but touch, something that is not necessarily aligned with the visible skin.'

Hur gå vidare?

Nu har jag hållit på och gjutit navlar ett tag och efter att ha gjutit några rättvända kan jag konstatera att just de inte är lika spännande som de negativa formerna. Jag känner också att jag nu gjort detta ett tag och att jag kört fast i det. Dock händer det något när de placeras bredvid varandra, men mer än så är det inte just nu. Jag vet inte alls hur jag skall gå vidare eller hur den framtida presentationen kommer att se ut, det behöver jag väl i och för sig inte veta än men det skulle kännas bra att känna sig sugen på idén igen eller i alla fall veta hur jag skall ta den vidare. Skall försöka summera min process och arbetet hittills för att se om det ger något.

Och så en referens:

Tidningen Uttryck - lärande, estetik och kommunikation #6:2014 med tema Tid damp precis ner i brevlådan full med intressant läsning om tid inom skolan. På något sätt känns det som relevant läsning för det jag nu tänker på, försöker förklara med någon sorts tankekarta:


navelskåda/blicka inåt --> reflektera --> nå kunskap (så krävs) -->  tid

Söker teori

Jag söker teori för att själv förstå vad jag håller på med så att jag på något sätt skall kunna förmedla det på kommande veckas presentationstillfälle och ha någonstans att börja formulera mig i PM och uppsats. Jag började med att gå igenom de referenser jag uppgett här på bloggen för att se om de ger något:

(- Marina Abramovic - Helen Chadwick - Teresa Margolles - Janine Antoni)

- Extreme Bodies - the use and abuse of the body in art. Miglietti, Alfano, Francesca (red.). Skira Editore, Milano, 2003

(- AR - artistic research. Bauer, M. Ute & Trummer, D.Thomas. Koenig Books, London, 2011)

(- Art & Science Journal)

(- The Wellcome Collection)

- Perception - hur människan tar emot och behandlar information från sin omgivning. Day, H. Ross. Wahlstöm och Widstrand förlag, Stockholm, 1971

- Skola i normer. Martinsson, L. & Reimers, E. (red). Gleerups Förlag, 2008 (nu struken för den känns inte relevant)

- Kognition och verklighet - den kognitiva psykologins principer och konsekvenser. Neisser, U. Wahlström och Widstrand, Stockholm, 1978

Sen gick jag vidare till mig egen bokhylla för att se om någon av kurslitteraturen en samlat på sig under åren kunde vara behjälpliga och fann dessa:

- Kropp, kunskap och självuppfattning. Duesund, L. Liber Utbildning AB, Falköping, 1996

- Att finna balanser. Kernell, L-Å. Studentlitteratur, Lund, 2010
- Det kreativa ögat - om perception, semiotik och bildspråk. Lindgren, B. & Nordström, Z. G. Studentlitteratur, 2009

- Encyclopedia of Body Image and Human appearance. Cash, F. Thomas. Elsevier Science, 2012

Sen har också fenomenologin ploppat upp men känner att jag tappat den lite för det var så längesen jag läste och använde den. Efter ett kort studieuppehåll känns det jättesvårt och avlägset att koppla teori och att skriva så därför tänker jag spendera resten av kvällen med att läsa och formulera min riktning tydligare. Så att förhoppningsvis saker och ting blir lite klarare.  

Ref & inspiration

Såg på Vetenskapens Värld på SVT igår och blev inspirerad. Avsnittet hette Din inre apa och handlade om hur vårt utseende, upprätta gång, färgseende med mera kommer från våra stamfäder, primaterna. Därifrån kan vi också härleda det som kanske är vart viktigaste arv: grunden till den mänskliga hjärnan. Om en vill kan en se hela serien på SVTplay, detta var sista delen. På något sätt ringade avsnittet in vad jag själv håller på med eller i alla fall är intresserad av, nämligen att härleda saker till dess ursprung, plocka isär för att förstå och få kunskap om saker som kan framstå alltför abstrakta och svårfångade. Kan tänkas att det i däri också finns att finna en sorts pedagogisk ingångspunkt till kommande skriveri.

Kom också att tänka på (fristående från ovannämnda) konstnärerna Helen Chadwick och Marina Abramovic som två starka konstnärliga referenser som återkommande inspirerar. Båda arbetar med kroppen, om än på två helt olika sätt.

Funderar också på om kanske fenomenologi kan vara något att ha i teoriväg..

Testar mera

Idag har jag fortsatt med avgjutningarna och känner mig okej med resultatet, dock är jag inte helt klar över ifall jag skall dröja mig kvar vid de negativa formerna eller ej för de rättvända navlarna blev bra men gör inte riktigt att jag går igång på dem. Vi får se hur det blir, just nu tror jag att det handlar om mängd, att komma upp i ett större antal avgjutna navlar. Jag prövade också att återgå till limmet för att se om jag gillade det materialet bättre än gipset. Kom också att återkoppla lite grann till navelludd men vet ännu inte hur jag skall få in det.

 

Första testet

Testar alginatet för första gången och satte igång med att gjuta av handflatan för att se hur materialet beter sig. Är nöjd, så nu ska jag gjuta navlar. Stay tuned!